Tusse

Våran katt Tusse har lämnat oss. Han blev sjuk i torsdags, var inte alls nå alert och drack bara vatten. Så mycket att han till slut spydde upp det. Och vi som skulle till Umeå i helgen...utan barn...ordnat med allt...vi for iaf till jobbet på fredag morgon och redan då hade han blivit sämre och dragit sig undan till favvoplatsen i gillestugan. Han visste att där kunde ingen komma och störa honom:)På fredag vid 13 när vi kom hem så hade han blivit ännu sämre, kalla fötter, andades långsamt och tungt...vi förstod att här var det inte länge kvar så vi velade mellan att ta med honom till Lycksele och avliva honom där eller att lämna honom. Det blev det sista och det ångrar jag inte en sekund. Han måste ha somnat in på fredagskvällen för när Palle och nån av barnen hade kollat till honom på aftonen så hade han legat alldeles utsträckt och ingen hade vågat gå fram och kolla honom då. På lördag när vi kom hem på kvällen så var han alldeles stel och kall-jättedöd-så vi samlades runt om honom och pratade lite om varför och så med barnen, som vi hade hämtat hos farmor och Palle. I morse var det dags för begravningen och det var jättejobbigt:( Alla utom Ida grinade och kanske var det tur att hon höll på med sitt, det lättade upp stämningen lite. Var jättetugnt att lägga ner Tusse i graven och sen la barnen ner blommor innan vi till sist skottade över jorden.
Han är en kattängel nu och det är vi glada för, tänk vi fick hela 13 år med den katten!:) Vila i frid Tusse!